1. Man startar med en tandläkare eller läkarutbildning. Brukar vara hälften hälften vad man väljer först. 5-6 år.
2. SHO i minst 2-4 år.
3. Läkar eller tandläkarutbildning. 3-6 år.
4. SHO i minst 2-4 år. Här gör många sin plastikkirurgi/neurokirurgi/allmänkirurgi-träning och det kan ta ca 2 år.
Nu har man sina två utbildningar gjort. Det har tagit 12-20 år beroende på val och utbildningsväg.
5. Här måste man komma in på en CT1 och CT2 träningsprogram som är ett år per styck.
6. Klara av ett prov: Membership of the Royal College of Physicians
7. Nu kan man söka Speciality Registrar (SpR) som är minimum 6 år. Man kan jobba som SpR utan att vara med i utbildningsprogrammet. Man måste ha klarat av ett antal prov inför varje trappsteg uppåt. Här byter man sjukhus ca varje år, och det kan vara långt geografiskt mellan platserna.
8. När man är klar med 20-28 års utbildning/träning är det även här hård konkurrens om platserna. Oftast får man vara Locum i något år eller två innan man blir Consultant. Dessutom är det många som skaffar ytterligare en utbildning för konkurrensen är såpass hård. En kollega läser andra året juridik samtidigt som han är Consultant. En annan läser en Master i ekonomi under sin SpR.
Det är en lång väg att gå och ca 50% av kandidaterna hoppar av efter sin dubbelutbildning och gör annat istället. Många börjar jobba privat med dento/implantatkirurgi, några blir ÖNH, Narkosläkare, Allmänläkare mm. Jouren tar mycket tid utöver det vardagliga jobbet och alla examinationer man måste plugga till och klara.
Under dessa ca 20 år ändras livet och man får andra prioriteringar. Jag ser på mina kollegor som gått hela vägen att skilsmässor och "att gå in i väggen" är mer vanligt än ovanligt. Är detta något vi i Sverige vill ha? Det är viktigt att förstå konsekvenserna om vi sätter krav på dubbelutbildning.
Bild från NÄL med Bengt Alsen och Gabriella (sköterska) som ass.