Why not, tänkte jag. Prova på lite mental toughness military style. Ian Spurgeon håller i en del olika varianter av coachning i Sverige och i USA. Han är ärlig och rak.
Kursen var från fredag till söndag i Örebro-området. Vi hade ingen aning vad som väntade mer än fyskraven inför eventet. Alla tre dagar var utan mat överhuvudtaget. Vi var konstant i rörelse på olika uppdrag som alla gick på tid. Vi skulle ha varit 18st men det dök bara upp 8st.
Den där stocken åkte med på alla uppdrag. Vi var 8 st som fick transportera den runt 24-7. Ett bra sätt att hålla ihop en grupp sa Ian.

Tung satan var den iallafall.
Därefter fick vi gå i grupper om två. Ett-tvåa. Min tvåa vägde 85 kg. Mina 50kg var inte lika tunga att bära på jmf med 85 kan jag säga.
All aktivitet skedde med full mundering inkl full ryggsäck och kängor. Dock utan vapen och hjälm:)
Dom där 427 stegen kommer jag definitivt aldrig glömma! Testa 10 varv med 3 km slinga i kuperad terräng i kängor med full packning på ryggen.
Inför natt nr 2 och 14h innan slut på campet bestämde jag mig för att kasta in handduken. Det här med 0 gradigt, ingen mat på 2 dygn och sova på marken utan sovsäck eller värme är inte min grej.
Jag lärde mig endel. En bra grupp är fantastisk och får uppgifter lösta oavsett förutsättningar. Detta med teamwork och ett leende på läpparna. Oavsett i vilket scenario. Att våga lita på sina gruppmedlemmar och utnyttja varandras styrkor. Jag är extremt självständig och har egentligen inte riktigt förstått hur tryggt en bra grupp kan vara.
Sist men inte minst att få vara ute i naturen och greja. Jag är definitivt ingen storstadsmänniska!
När jag väl hade bestämt mig för att inte sova ute den sista natten ute fick jag vänta ett tag ensam och kolla på medan resten av gruppen fick varm dricka. Sedan fick jag läsa ett brev jag skrivit till mig själv och fick frågan: Är du säker att du vill hoppa av. Mitt svar: JA! Kyla dödar inte, men jag älskar det inte för det!
Här kommer det vidriga. Jag hittade 3 st druvor som jag hittade på min ombytesplats. Dom slukade jag. Några minuter senare kräktes jag ohejdat ett antal gånger. Jag bytte om, gick till bilen, och väl på vägen stack jag ut huvudet genom fönstret och kräktes flera gånger till. När jag väl kom ut på motorvägen kräktes jag även inne i bilen. Underbart. Bra att det var en hyrbil och bra att jag inte ätit på flera dagar.
30 minuter senare anlände jag hotellet. Kröp upp till rummet. Dushade sittandes. Drack juice och sov i 12h. Gick ner till frukosten och åt en croissant med en kopp te som jag drömt om i 2 dagar utan mat.
Eufori och lycka!





Hej! Fan vad bra du var och jag saknade dig sista natten och jag vet att du skulle klara det om du varit kvar.
SvaraRadera❤️
SvaraRadera