Appraisal

Man kan betygsätta sina doktorer och den första som fick ett betyg på maxfax var jag. Det läggs ut på NHS intranät.

Mental tougness Sheepdog

Why not, tänkte jag. Prova på lite mental toughness military style. Ian Spurgeon håller i en del olika varianter av coachning i Sverige och i USA. Han är ärlig och rak. 

Kursen var från fredag till söndag i Örebro-området. Vi hade ingen aning vad som väntade mer än fyskraven inför eventet. Alla tre dagar var utan mat överhuvudtaget. Vi var konstant i rörelse på olika uppdrag som alla gick på tid. Vi skulle ha varit 18st men det dök bara upp 8st.

Den där stocken åkte med på alla uppdrag. Vi var 8 st som fick transportera den runt 24-7. Ett bra sätt att hålla ihop en grupp sa Ian.

Tung satan var den iallafall.

Därefter fick vi gå i grupper om två. Ett-tvåa. Min tvåa vägde 85 kg. Mina 50kg var inte lika tunga att bära på jmf med 85 kan jag säga.

All aktivitet skedde med full mundering inkl full ryggsäck och kängor. Dock utan vapen och hjälm:)

Dom där 427 stegen kommer jag definitivt aldrig glömma! Testa 10 varv med 3 km slinga i kuperad terräng i kängor med full packning på ryggen.

Första natten var utomhus utan sovsäck eller eld. Vi höll vakt 30 min 2 st i taget. Detta pågick i 3h. Det var så in i satans kallt att jag fick gå upp 3 ggr och göra 30 burpes för att få igång värmen. Så ingen sömn alls för mig den natten.

Inför natt nr 2 och 14h innan slut på campet bestämde jag mig för att kasta in handduken. Det här med 0 gradigt, ingen mat på 2 dygn och sova på marken utan sovsäck eller värme är inte min grej.

Jag lärde mig endel. En bra grupp är fantastisk och får uppgifter lösta oavsett förutsättningar. Detta med teamwork och ett leende på läpparna. Oavsett i vilket scenario. Att våga lita på sina gruppmedlemmar och utnyttja varandras styrkor. Jag är extremt självständig och har egentligen inte riktigt förstått hur tryggt en bra grupp kan vara. 

Sist men inte minst att få vara ute i naturen och greja. Jag är definitivt ingen storstadsmänniska!

När jag väl hade bestämt mig för att inte sova ute den sista natten ute fick jag vänta ett tag ensam och kolla på medan resten av gruppen fick varm dricka. Sedan fick jag läsa ett brev jag skrivit till mig själv och fick frågan: Är du säker att du vill hoppa av. Mitt svar: JA! Kyla dödar inte, men jag älskar det inte för det!

Här kommer det vidriga. Jag hittade 3 st druvor som jag hittade på min ombytesplats. Dom slukade jag. Några minuter senare kräktes jag ohejdat ett antal gånger. Jag bytte om, gick till bilen, och väl på vägen stack jag ut huvudet genom fönstret och kräktes flera gånger till. När jag väl kom ut på motorvägen kräktes jag även inne i bilen. Underbart. Bra att det var en hyrbil och bra att jag inte ätit på flera dagar.

30 minuter senare anlände jag hotellet. Kröp upp till rummet. Dushade sittandes. Drack juice och sov i 12h. Gick ner till frukosten och åt en croissant med en kopp te som jag drömt om i 2 dagar utan mat.

Eufori och lycka!

Jour på onsdag

Sho har oncall mellan kl 10-22. Jag har oncall 24h och är mellanjour så när det inte finns någon SHO är det ÖNH som tar primärjouren.

Efter att ha varit inne ett par gånger på kvällen efter jobbet var jag trött. Var tvungen att packa inför Örebro resan, så det blev sen sänggång.

Kl 1.30 ringde ÖNH primärjouren och ville att jag skulle komma in för att göra en Tracheostomi på en Ehler Danlos pat. Eftersom jag inte kan det, och jag bör kunna det, så tyckte jag att man kunde ju intubera pat först och se om det går. 

Kl 3.00 ringer hon igen ang en käkledslux. Den första pat var då intuberad utan problem. (Phuu)

Efter noggran instruktion skulle hon ge sig på det. Då föreslog jag bara reponering utan en massa lull lull. Funkar inte det, ring igen.

Kl 4 ringer hon igen. Då hade totalt 4 läkare försökt. Pat har fått IV sedering. Man har gett lokalanestesi i käklederna (?). Men inte fått den på plats. Jag åker in, reponerar käken på 10 sekunder utan massa lull lull. Sedan håller jag kurs för önh och akutläkarna kl 5.00 på akuten i käkledspeponering.

Hemma 6.00, dush, på centralop hela dagen from kl 7.30 o så resa till Örebro efter jobbet. 

Operation på torsdag

Så är det åter igen hudcancer på schemat. Här är Mr Thiruchelvam himself som har avlägsnat en Skivepitel cancer på ett öra. 

Annars är jag nu i Örebro för en Mental toughness kurs. Den börjar imorgon. Idag var hela dagen på operation, bil till Stanstead, flyg till Skavsta, hyrbil till Örebro, övernattning på hotel (lyx) och så skall vi mötas upp imorgon kl 9.00.

Tilläggas kan att jag haft jour ett dygn. Det blev inte många timmars sömn inatt...

Vad jag hittar på i helgen:

https://m.youtube.com/watch?feature=youtu.be&v=b4DYstzDAJo

På C-op

På NHS har man blues på operation. 

Mina SHO sliter:)

Blev rekommenderad denna bok an Mr Mcdermott som var Consultant för dagen. Jag så ett par andra flaps såsom island flap och Hatchet flap.

Training

På fredag em är det teaching. Då utbildas DS1-2 och SHO och Staff grade i olika ämnen. Idag gick vi igenom venflon på plastarm, Kateter både på kvinna och man på modeller och nasogastrisk sond på modell. Det förväntas att dessa skall kunna detta och kan inte de det måste vi ta över!

Kläder på C-op

Senast jag jobbade i UK fungerade det med "the blues" på samma sätt som i Sverige.
Man hämtade och klädde om i omklädningsrummet. Efter andvändning slängde man det i en smutskorg.

Idag är det upplagt på ett annat sätt. Man måste använda sin ID bricka som nyckel för att få ett plagg.
Detta lämnas sedan in i ett liknande system för smutskläder som registrerar hur många plagg man har kvar.
Man får 2 st plagg, men eftersom jag är SPR får jag tre st plagg. Lyx!